Ryggutredning och höga hältor

Det finns tillfällen då man arbetar hästar när man har svårt att avgöra orsaken till eventuella  problem som  kan uppstå, det kan vara olika problem som t.ex:
    •    dåligt påskjut / undertramp
    •    oförmåga eller ovilja att utföra vissa rörelser
    •    istadighet
    •    ryggömhet
    •    bristande framåtbjudning
    •    ojämnhet i arbete på böjda spår
    •    oliksidighet
men även regelrätta hältor, som kan involvera flera ben.

Det är viktigt att dessa hästar genomgår en grundlig klinisk undersökning med speciellt avseende på palpation och manipulation av rygg, bäcken och nacke.  Dessa problem som inte är klassiska hältor kan bero på en eller flera faktorer och det är viktigt att man vet helt säkert att hästen inte har ont någonstans innan man börjar korrigera framförallt ridproblem.

Nacke och halsproblem
Vissa hästar har problem med en trång kotkanal som gör att det kan bli kompression av både ryggmärg och/eller perifera nerver.
Detta kan ge olika symtom t.ex vinglighet om det är tillräckligt grava problem men vanligast är ridproblem av olika slag.
Tryck på de nervrötter som går ut mellan halskotorna kan även ge symtom av hälta som inte går att bedöva bort med hjälp av anestesier .

Bog och bicepsområde
Ibland får hästar problem med framförandet av ett av sina framben, detta ger ingen klassisk belastningshälta utan ger vad som kallas en rörelsehälta. Denna härrör oftast från de övre delarna av benet t.ex. bogleden eller vanligare biceps-sena eller bursa.
Det kan även bero på ärrbildning i brachiocephalicus muskulaturen, där hästar relativt ofta får t.ex. sparkskador.

Ryggproblem
De flesta hästar med problem i ryggen har en ömhet/spändhet i sina ryggmuskler som man själv lätt kan palpera.
Det kan vara orsakat av något så enkelt som träningsvärk, men även en hel del andra problem såsom:
    •    dåligt passande sadel
    •    ridning i fel form eller för hästens utbildningsståndpunkt för hög form
    •    byte av ryttare/underlag/sadel eller tränare som ändrar belastningen för hästen
    •    ligamentskador
    •    muskelskador
    •    tätt liggande/ överridande tornutskott
    •    artroser i intervertebraleder eller intertransversalleder
    •    spondylos

Vid undersökning används både röntgen och ultraljudsundersökningar för att utreda vilket/vilka problem som finns.
Ofta är det en kombination av olika orsaker. Många hästar med skador i ryggen kan fungera utmärkt med rätt träning och välanpassad utrustning.

Bäcken
Det finns flera strukturer i kors och bäckenområdet som kan ge upphov till smärta hos hästen. Höftlederna kan man undersöka med både röntgen och ultraljud, även om vissa stora hästar kan behöva sövas för att kunna göra en röntgenundersökning på dessa leder.
Övriga strukturer i detta område undersöks med ultraljud. Man kan få bra undersökningar av diskerna i bakre ländryggen, ileosakral-lederna (också kallade si- eller korsleder), intervertebral- och intertransversalleder.
Si-leden är leden mellan korsryggen och ileum/bäckenbenet, en led på varje sida. Dessa leder har inte stor rörlighet men kan ända bli inflammerade och orsaka smärta. Smärtan kan komma både från leden i sig, men även omgivande ligament och muskulatur. Symtom kan variera från tydlig hälta, dåligt påskjut, ojämnhet på böjda spår, svårighet att hålla sin galopp eller bara bristande förmåga att springa fort. Speciellt vanligt är det att travhästar får bekymmer i detta område då deras bäcken vid höga hastigheter roterar kraftigt i sidled.

Alla dessa undersökningar kräver både avancerad röntgen och ultraljudsutrustning såväl som erfarna veterinärer som kan avgöra betydelsen av de fynd man diagnosticerar. Vid tveksamma fall går man ibland vidare med scintigrafiundersökning av det aktuella området.
Det är viktigt att med erfarenhetens hjälp kunna avgöra vilka av de fynd som görs är kliniskt relevanta för respektive individ.
Här på Husaby har vi vet. Henrik Nyberg, vet. Karin Näsvall och vet. Ylva Nelson som har särskild kompetens inom bilddiagnostik. 
Utifrån diagnos och hästens användningsområde bestäms bästa behandlingsmetod för respektive individ.